Med KIK till Dalom

Med KIK på FLY IN i Siljansnäs

 

Augusti. För mig är det detsamma som Fly In. Först vårt eget på Visingsö. Veckan därpå i Siljansnäs. Det förstnämnda kan du ta del av på annan plats på vår hemsida. Det senare får du veta om här.Andra helgen i augusti äger Siljansnäs Fly In rum, känt som Kräftstjärtsvängen. Väderprognosen lovade bra väder med start flera dagar före aktuell helg. Och är det sommar och sol och man själv och navigatören Sören Björk är ledig så varför inte flyga iväg några dagar innan. Med KIK och stuga i Siljansnäs bokad i god tid bar det av redan på torsdagen vid lunchtid. En del större stackmoln bullade upp sig och termiken gjorde bitvis vår färd norrut lite skumpig, men i övrigt var resan okomplicerad och gick som på räls. Med kartan i mitt knä och GPS i Sörens hand samt ett antal tidigare resor dit i bakhuvudet vill det gärna bli bra! Trippen tog knappt två timmar och vi landade på ett torrt (nästan) och nyklippt (nästan) grässtråk. Trots att vi anlände redan på torsdagen var vi inte första maskin, det var ca 5 plan före oss.

Efter parkering och urlastning av det bagage vi behövde, samt en fika i solen framför den trevliga klubbstugan, lånade vi var sin cykel och trampade iväg till den förhyrda stugan uppe i byn (Siljansnäs). Klockan hade nu hunnit bli ca 16.00 och vi bestämde oss för lite sightseeing till fots. Målet var Björkbergets topp med servering, naturreservat och utsiktstorn. Vägen dit består förstås enbart av uppförsbackar och i den gassande solen var det ganska svettigt att ta sig dit, men väl uppe och i skuggan av några träd glömdes det besvärliga snabbt. Utsikten är otroligt vacker med kyrkan mitt i byn, viken där sjöflygplanen lägger till, öppet landskap i förgrunden och höga skogsklädda kullar i bakgrunden. Maten är inte så illa den heller. Ett besök på Björkberget är ett måste när man kommer till Siljansnäs.

Fredag. Strålande sol. Vi bestämde oss för ett eget Siljan-runt- flyg. Lagom till lunch flög vi västerut till Dala-Järna., ca 20 min flygning. Här finns asfaltsbana, 900 m lång. Fältet ligger inom gångavstånd till centrum. Några flygare, som satt i skuggan av klubbstugan rekommenderade oss att äta på Hotellet. Vi följde deras råd. Nu kan jag följa deras exempel och säga att om du kommer till Dala-Järna och är hungrig, då ska du äta på Hotellet. I samhället finns också pizzeria och konditori, om du föredrar det.

Efter promenad tillbaka till fältet satte vi oss i en något uppvärmd KIK (milt sagt). Målet nästa gång var kaffe. Alltså flög vi på Siljans västra sida mot norr, över Sollerön, Mora och Orsa för att därefter landa på Orsa-Tallhed. Även här är det asfaltsbana, 1000 m., mitt ute i skogen. På sommaren finns här en cafeteria. Här är tillhåll för hängglidare med kabelstart och de har en enorm gräsyta till sitt förfogande. Denna yta tog vi oss över till fots. Om det var varmt? Tja, man vänjer sig. Men kaffe blev det inte, något mer svalkande såsom vatten och läsk fick ersätta det.

 

Sedan dags för flygning tillbaka mot Siljansnäs. Inte raka vägen förståss för nu skulle östra sidan av Siljan utforskas. Vi såg små byar, stenbrott, röda stugor, Nusnäs, Vikarbyn, campingplatser, Rättvik, you name it! Allt var lika gulligt och pittoreskt som i en turistbroschyr. När vi åter stod på marken märktes tydligt att Fly In-besökarna hade börjat anända. Parkeringsansvariga fick lite förövning till vad som komma skulle dagen därpå. Lördag. Solen såg ut att lova ytterligare en varm dag. Efter en sen frukost cyklade vi ner

 

till fältet för att sedan stanna där tills det blev söndag. Ingvar Lif och hans Lena (det är också de som har tagit bilderna som illustrerar denna berättelse) hade just anlänt med Ingvars Jodel. De hade flugit i rote tillsammans med Rolf Axelsson i hans (och Sörens m fl) lilla Starlet. Det var premiär för långtur med den senare och det gick ju bra, som du förstår. Strax därefter landade Jonny Majava och P-O Ekfelt med vår Jabiru (VAT). Parkeringsansvariga började få det snärjigt. I en strtid ström kom flygare från när och fjärran. Här fanns danskar, norrmän, finländare och svenskar, Här kom vanliga klubbflygplan, UL, X-klassade, fabriksbyggda, hembyggen, rariteter, små, stora, trike….. Innan dagen var slut hade man tagi emot över 200 maskiner. Rekord!Förutom piloter och passagerare fanns här ett infotält där KSAK och LFI huserade. Här informerades bl.a. om H50P och vid särskilda seminarier kunde man diskutera problem, komma med synpunkter på deras verksamhet o.d.

 

Detta Fly In lockar även en mängd icke flygande publik, som mot en entré/P-avgift kan komma in på fältet och få sig en närmare titt på alla maskinerna. Det var ganska roligt att se och höra folks kommentarer kring ”vår” Starlet. Många imponerades av finishen. Många ”Oooh! Så gullig!” hördes. Jag antar att det var planet, ej piloten de menade.Under ett par timmar mitt på dagen, samtidigt som det fortfarande anlände besökande maskiner, ägde en flyguppvisning

 

rum. Vissa sevärda maskiner var inbokade i förväg, t ex AN 2 och B 17, men även våra UL-piloter i Jabiru fick visa upp sig. Som slutkläm kom en Vampire dånande. Den landade dock inte på fältet utan gick tillbaka hem igen. Västerås, tror jag.De officiella flygningarna avslutades med den s.k. Kräftstjärtvängen, en flygning där de piloter som så önskade flög på rad uppdelade i olika snabbhetsgrupper. Flygningen är en tur runt nedre delen av Siljan, bort mot Rättvik och tillbaka igen. I denna parad deltog bl.a. Jabiru-pojkarna.

 

När flertalet av publiken lämnat fältet var det dags att förbereda för kvällens höjdpunkt – kräftskivan. Lagom till tältresningen kom regnet. Och åskan. Och haglet. Och mera regn. Det blev rejält vått ute på fältet, men som tur var torkade det mesta upp under natten och söndagsförmid-dagen.Du, som aldrig varit på detta Fly In och deltagit i kvällens gemenskap vet inte vad du missat! Här finns världens godaste inkokta lax med färskpotatis och så kräftor förstås! Det är spelmän, allsång, spontana uppträdanden m.m. I år dock mindre än vanligt. Berodde det på att Luftis var där?

Söndag. Hemresedag. Tidiga morgonen bjöd på dimma, som dock skingrades efter ett tag. Men det var disigt, mycket disigt. Prognosen lovade ändå flygbart väder med råge, ett och annat enstaka CB kunde dock förekomma.

Jabiru-pojkarna var uppe tidigt. De var först på plats vid

 

tankanläggningen och fick det de behövde för sin första etapp hemåt. Värre var det för sådana som gillar att sova på morgonen. Alltså fick Starlet och Jodel ingen bränslepåfyllning, det var tomt i klubbens depå. Själv hade jag bränsle i KIK för minst 1 timmes flygning, dvs det skulle inte räcka ända hem, ett stopp någonstans på hemvägen var nödvändigt Vi i de tre sista maskinerna bestämde oss för att göra sällskap till Dala-Järna där vi kunde få tanka. Därefter skulle vi äta lunch på Hotellet, var annars? Maten var fantastiskt god även denna gång. Sedan lyfte vi med siktet inställt mot Örebro. Luftfartsverkets Örebro var stängt, men hos segelflygarna parallellt med flygplatsen fanns det folk. Det hade vi kollat upp före start. Först flög Ingvar, sedan Rolf och sist jag. Eftersom KIK går snabbare än de båda övriga blev det ett zick-zack-ande bakom dem. Ungefär som när en vallhund försöker hålla ihop en fårskock. Å andra sidan fick jag och Sören se väldigt mycket mer av Sverige från ovan än vad de andra gjorde.

 

I Örebro träffade vi på Jabirun. De hade nyss tankat och satt nu och fikade. Vi följde deras exempel, mer bränsle till Starlet och fika till oss flygare. När vi lyfte från Örebro var vi fyra maskiner och målet denna gång var Visingsö. Vädret var disigt, men några CB såg vi inte till. Efter en lugn och behaglig flygning landade vi på vårt Visingsö. Välklippt och fint, som vanligt. Även här blev det paus för något att dricka.Borta i sydväst, ner mot

 

Jönköping, började det se svart ut. Ett telefonsamtal till tornet gav besked att det svarta låg en bit söder/sydväst om Jönköpingoch var på väg västerut. Vi startade, denna gång ej i grupp utan var och en efter eget tyckande och val av färdväg. En efter en kom vi så hem till ESGJ. När allt bagage var urplockat och samtliga maskiner var inställda i respektiva hangar – då kom regnet!
Att göra en sådan här resa är fantastiskt! Pröva du också någongång!Ingrid

Ps: Tack till er trevliga piloter och medpassagerare, som gjorde denna resa till något extra!