Berlin tur och retur

Endagstur till Berlin/Tempelhof 26/6-02

Mitt i monsunregnen åkte jag (Christer Grerot) och Kjell Boehl iväg med SE-KFM till Berlin. Med oss som passagerare hade vi Kjells häftiga morsa. Vi hade snackat om den här resan hur länge som helst, och nu gällde det att komma iväg innan Tempelhof flygplats stänger för gott -vilket sannolikt blir nästa år. Tempelhof var ju den flygplats som fungerade som brofäste för den luftbro med förnödenheter som höll västberlinarna vid liv 1948-1949 under blockaden. Så vi skulle anträda historisk mark!

Jag stapplade in på flygklubben 04.15, bara för att upptäcka att de andra redan var där. Daglig tillsyn, ilastning av flytvästar och allt annat vi kunde behöva, – och som en död sill tog jag vänsterplatsen för start 05.00 och FL 80. Vi hade snackat med tornet dagen innan eftersom det är PPR när tornet inte är öppet. Efter 1:35 i solsken och en molnmatta utan gluggar under oss landade vi på Sturup för tankning av planet och motsatsen för oss själva. Vi radarleddes ut på en låång sightseeingtur över kusten dessförinnan. Varför blev vi inte riktigt kloka på, eftersom vi ju inte kom i rusningstrafiken precis.

07.15 lyfte vi igen, och tog en smärre omväg över Gedser för att undvika alltför mycket vatten. Det var precis som vi beräknat vitt på vågorna, och vi planerade inte för ett dopp. Det var liksom lite för tidigt på dan… Efter 2:20 var vi framme i Berlin. Över hela Tyskland hade det varit nästan molnfritt, men när vi närmade oss Berlin låg smoggen ganska tät, så vi fick inte njuta av utsikten över Berlin förrän under inflygningen.

Men det var mäktigt att ha Tempelhofs parallella banor framför sig, och flyga in rakt över hustaken! Så mäktigt att jag gjorde en mindre bra landning, och vi gapflabbade allihop. Kjell sa precis innan sättningen: Gör nu en mjuk landning! Jag tyckte han föreslog buklandning… Taxibanan var extremt skumpig, så vi hoppade så att säga bak i historien.

Follow Me – bil väntade vid plattan, och vi fick parkering och bränsle utan förseningar. Trevlig ramppersonal gjorde det lättare att tänka på det superdyra flygbränslet… Landningsavgiften var också hög, 70 EURO, – men hade varit ännu högre om vi inte haft med oss miljöcertifikatet på maskinen. Flygplatspersonalen var noga med att vänligt påminna oss om att vi måste ha med oss cert osv, för polisen var mer än vanligt kinkiga – och skulle inte släppa igenom oss på hemvägen annars.

Nu hamnade vi ju mitt i stan, så det var bara att ta U6, tunnelbanan utanför flygplatsen, åka tre stationer så var vi vid Checkpoint Charlie! Där hoppade vi på en 2-timmars rundtur med buss, en dubbeldäckare utan tak men med hörlurar där det guidades på valfritt språk. Dyrt som bara den, men enormt intressant! Vi töffade runt hela stan, och blev bitvis lite väl intima med stans många alléer… En amerikansk turist höll på att fastna med sin ”Vietnam Veteran”-keps i ett av träden när han stod upp och fotograferade.

Tillbaka vid Charlie käkade vi pizza på en restaurang där. Övriga maträtter låg i prisläget 13-14 EURO, så man fick verkligen betala för det historiska läget! När vi kom tillbaka till flygplatsen upptäckte vi att det inte fanns någon Butik (…) där, så det var att luffa iväg en bit och handla på en bensinmack! (En intressant kombination…!)

Briefingen var lite opraktisk att ta sig till, eftersom man skulle genom Security med metalldetektorer och polis och ut på plattan för att sedan ta sig tillbaka in igen till briefing. Men väl där var det vänligt och smidigt! Tillbaka samma väg för att hämta morsan och kassar, genom detektorerna igen och ut till maskinen, där vi startade 17.30 med Kjell vid spakarna och mig vid videokameran.

Även på detta hållet ville kontrollen ha oss raka vägen till Sturup, rakt över i vårt tycke alltför mycket vatten, och de fick återkomma med besked från Copenhagen Control för att låta oss gå via Gedser. ”Copenhagen is somewhat puzzled by your request!”, fick vi veta. De hade tydligen aldrig stött på fenomenet tidigare att en enmotorkärra ville hålla sig lite vid land för att minimera risken för ett dopp vid ett eventuellt motorbortfall. Men de köpte konceptet, och vi var pga medvinden i Sturup tidigare än beräknat för nästa avgång. Så vi hann med att fika i lugn och ro, och jag fick sniffa den skånska luften och sjunga ”Du hemmets jord, där jag som liten lekte…!”

Efter en timma i Sturup klättrade vi tillbaka till FL 90, men fick ta ett djupt andetag och FL 100 för att undvika lite elaka moln under oss. Tjugo minuter innan Jönköping, och efter lite kursändringar för att undvika CB lämnade vi den lugna luften och den fina solnedgången för regnrusket inunder oss. Ett CB hade precis passerat flygfältet, släppt sig och kantrat vinden, så det blev en cirkling och motsatt bana i stället. 22.30 satte vi hjulen på Jönköpings flygplats efter en tur som gav oss spännande upplevelser, 4 flygtimmar var och en lättare plånbok.

Som endagstur var den lite väl maffig, men kan ändå rekommenderas varmt! Ännu bättre är kanske att övernatta på t ex Formule 1 i Berlin eller något billigt vandrarhem så att man hinner se mera. Och så att man inte behöver uppstiga vid ett så okristligt klockslag när vettigt folk precis har gått och lagt sig…

Tyvärr har vi inga kort från resan, men här är i stället länk till Tempelhofs hemsida;

.